Historik

Västanviks fritidshusområde började ta sin form i början av 70-talet.

Gränges Mark AB förvärvade åren 1967- 1969 genom fastighetsaktiebolaget Favonius samtlig jordbruksmark i Västanvik och lät stycka av tomter för fritidshusändamål.

Vissa hus fanns redan på området från början och avstyckades i fastigheter. Exempel på sådana fastigheter i Norra området är Per Svenssons (Pelle Grävares) fastighet på Västanviksvägen, som var den största gården där Sivert och Astrid Svensson drev jordbruksrörelse. Ett annat exempel finns på Skällarholmsvägen, som utgörs av ett mindre hemman. I Södra området finns gården Stortorp längst in på Mangårdsvägen till vänster. Vidare finns ett gammalt hemman Tyko Wallins väg.

Det var svårt att få lönsamhet i småjordbruk på den tiden och samhället eftersträvade stordriftsenheter med ett industrialiserat jordbruk. Förvärvstillståndslagstiftningen satte stopp för att utveckla de mindre jordbruken och Lantbruksnämnderna tillät endast större enheter, som kunde få samhälleliga lån och bidrag för stordrift och modernisering. Vem minns inte TV-serien "Hem till byn" som skildrar motsvarande tidsepok fastän i Göteborgstrakten. Samhället tvingade småbönderna att sälja av sin mark och flytta in till städerna och bosätta sig i miljonprogrammets hyreskaserner.

I ljuset av denna bakgrund kom Västanvik tills. Bolagslantmätaren Sture Forsberg på Gränges Mark AB förhandlade köpekontrakt med bönderna och lade under sig steg för steg i Västanvik. Därefter startade ett detaljplanearbete i dåvarande Frötuna kommun i syfte att etablera Västanvik som ett fritidshusområde.

En nybildad obebyggd fastighet i Västanvik kostade kring 20 000 kr och man fick förmånliga lån via dåvarande Enskilda Banken, eftersom Gränges Mark AB var ett dotterbolag i dåvarande Investorkoncernen. Den del av området som byggdes först var Norra Västanvik med start på Kvarnvägen, därefter byggdes längs med Västanviksvägen med bivägar ner mot Trollskäret och Lötaviken. Därefter kom etappen 2 och det var Stortorpsvägen med bivägar. Det fanns emellertid två etapper till och det var Dragonvägen med bivägar och det allra sista som var etappen närmast E 18. Som alla känner till har vi marker ända ner mot Åkerö. Gränges Mark köpte upp även detta område och tanken var att även denna del skulle bebyggas med fritidshus. Frötuna kommun tyckte emellertid att exploateringsgraden skulle bli alldeles för hög och stoppade sista etappen och för säkerhets skull belades denna mark med byggnadsförbud. Marken blev således värdelös utifrån ett exploateringsperspektiv. Gränges Mark AB gav oss Västanviksbor denna mark gratis, dvs dessa fastigheter tillskiftades den dåvarande tomtsamfälligheten.

Från början bildades en vägförening enligt lagen om enskilda vägar EVL. Denna hade till uppgift att förvalta gemensamhetsanläggning 3 (GA 3). Därutöver bildades Västanviks tomtsamfällighet sk LGA samfällighet (GA 1) som hade till uppgift att förvalta all mark som inte var vägmark, dvs parkmark och skog samt strövområden. Härutöver skulle GA 1 även förvalta, driva och bevara hamnarna vid Vreta respektive Lötaviken, poolen, klubbhus, tennisbana, fotbollsplan, lekpark, samt vattenverken med distributionsnät fram till samtliga fastighet som var anslutna till GA 1.